Kinesiskaträning

Att lära sig kinesiska är ungefär lika svårt som det ser ut och som det verkar av uttalet att döma. Den oinvigde kan lätt få intrycket av att kinesen har ett ordförråd på ett dussin ord som han ideligen vevar ur sig om och om igen. Riktigt så är det förstås inte men det är inte helt osant och här ska jag förklara hur och varför. Låt oss ta det från början: På forntiden så var Kina helt isolerat från Europa och språken utvecklades helt oberoende av varandra. Ungefär samtidigt som runor användes för skrift i Sverige så utvecklades den kinesiska fornskriften som byggde på piktografer, dvs. tecken som ser ut ungefär som den mening de är tänkta att representera. Här är ett exempel på detta (se bild till vänster): Ordet sol avbildades som en ganska rund form med ett streck i mitten och regn som ett roterat E med droppar fallandes. I takt med att människorna behövde fler ord att uttrycka sig med så blev dock detta system ohanterligt. Hur avbildar man icke-substantiv som ”kunna”, ”grön”, ”sanning” och ”dröm” som piktografer? De tecken som redan fanns utvecklades och ser idag ut som tecknena längst till höger på bilden. Fortfarande kan man skönja meningen i tecknets utseende men dessa fall tillhör sällsynta undantag. För att beskriva andra ord övergick man istället till ett komplext system av raka streck kombinerade med varandra. Det finns alltså inga runda former överhuvudtaget i något kinesiskt tecken.

I svenska och andra västerländska språk så är skriften direkt kopplat till uttalet av ordet. Man ser direkt hur ordet uttalas och man lär in uttal och ordet mening på en och samma gång. Med kinesiska däremot så är den kopplingen vag. På ca 60% av tecknena så kan man få vägledning om uttalet genom att titta på tecknet. Halva tecknet anger då uttalet och den andra halvan betydelsen. Svårt och ovant om man inte är van. Allt detta betyder att man i princip skulle kunna lära sig att enbart tala eller enbart skriva/läsa kinesiska och sedan nöja sig med det. Jag skulle vilja påstå att om det krävs X arbetsinsats för att lära sig att både tala och skriva/läsa kinesiska så räcker det med 40% av den insatsen för att bara lära sig tala och sedemera 60% att bara lära sig läsa/skriva. Att enbart kunna läsa kinesiska är dock klart enklare än att också kunna skriva det eftersom det då räcker att känna igen tecknet när man ser det snarare än att kunna varje beståndsdel av det vilket krävs om man vill skriva det. Vi kan testa med ett experiment: Vet du hur Apples logga ser ut? Eller Volvos? Eller Scanias? Eller vilket företag du vill. Du skulle säkert känna igen det om du såg det, men skulle du kunna rita dessa loggor utan att först se dem? Förmodligen är svaret nej och däri ligger skillnaden.

När man vandrar på gatorna i en kinesisk stad så är nästan alla skyltar på kinesiska. Inget konstigt med det. Skillnaden mellan detta och mellan att vandra på en gata i t.ex. Frankrike eller Italien är ju dock att man inte ens har en aning om hur orden ska uttalas och inte heller om det är fråga om namn eller bara ord. Internationella ord som bank, post och hotell skrivs med tecken som inte ger någon vägledning om betydelsen och uttalet av orden är totalt annorlunda. Man förstår alltså ingenting…nästan. En del officiella skyltar är översatta till engelska, oftast i sammanfattad form och ofta klantigt översatta. Vill man gå på gatorna utan att förstå någonting? Nej, och därför så behöver man lära sig att läsa och helst också skriva kinesiska.

Å andra sidan så talar knappt någon över 30 eller utanför städer med mer än 1 miljon invånare engelska i Kina. Man kan alltså inte på några villkor kommunicera med människor om man inte talar kinesiska. Vill man inte kunna det? Jo, och därför så behöver man lära sig att tala kinesiska. Om man kan tala men inte läsa så kan man åtminstona fråga folk om vad som står på skyltarna…..fast å andra sidan så, om man kan läsa/skriva men inte tala, så kan man alltid skriva till folk. En bonusfördel som få tänker på är att Kina är fullt av dialekter med inbördes så stora skillnader att kineserna själva inte kan förstå varandra när de talar med sina lokala och regionala dialekter. Däremot så skriver alla med samma tecken så alla kan alltid skriva med varandra helt friktionsfritt. Hmmm, lösningen är förstås att båda lära sig läsa/skriva och tala men det kräver en stor arbetsinsats.

Min kinesiskainlärning

Någon som minns tyskalektionerna på högstadiet? Man kom, man sågs, man gick, man rabblade 15 nya ord i 15 minuter och slappade sig igenom lektionerna om och om igen. Trots det så lärde man sig en del tyska. Det är möjligt för att tyska och svenska är relativt lika som språk så den arbetsinsats man måste lägga ner är ”rimlig”. Om man vill lära sig flytande kinesiska däremot så finns det inget alternativ till att plugga stenhårt och med fullt fokus! Ca två års heltidsstudier (40 tim/v) med full motivation är vad som brukar krävas för att lära sig kinesiska flytande. Nu har inte jag riktigt den möjligheten då kinesiskainlärningen snarare blir en bisyssla. Skolan (Nanjing Forestry University) erbjuder oss icke-kineser två kinesiskalektioner i veckan á två timmar. Fyra timmar i veckan räcker ingenstans, bokstavligt talat. Dvs, om man ”bara” pluggar kinesiska fyra timmar i veckan så hinner man glömma uttal och tecken på ord som man redan ”lärt in”  i ungefär samma takt som man lär in nya. Därför blir det en hel del självstudier också, men trots det så hinner jag förstås inte lära mig kinesiska flytande under 2011.

Hur går det då? Kolla här:

Sida upp och sida ner med kinesiska tecken. Det handlar om att repetera dem tills de sitter. Uttalet kan man förstås nöta in på samma sätt men där är det effektivare att försöka sätta in ordet i en mening. Ett annat knep är att lära sig namn vilket är uppbyggda av ord. T.ex. Shanghai, 上海, där 上 betyder ”på” och 海 betyder ”sjö”. Shanghai betyder alltså ”på sjön”. Nanjing skrivs på kinesiska 南京 där 南betyder ”söder” och 京 betyder huvudstad. Nanjing betyder alltså ”södra huvudstaden” och det är ingen slump då Nanjing mellan 1911 och 1937 var Kinas huvudstad. Någon som kan lista ut vad Beijing betyder?

Så för att besvara frågan ”Hur går det med kinesiskainlärningen?” så lyder svaret: Jo tack bra, jag kan göra mig förstådd i affären, läsa enklare skyltar och läsa tecken både för internetcafé, hotell, hundkött, cykel, salt, olja och ca 200 tecken till. MEN, att kunna 200 tecken betyder också att man bara har kommit ca 1/10 på vägen till att kunna förstå sammanhanget av en artikel i en kinesisk tidning till exempel. Betänk då att det är ungefär lika svårt för kineserna att lära sig engelska som det är för oss att lära oss kinesiska, då kan man ha en viss förståelse för att så få kineser talar engelska och att de flesta som gör det har riktigt taskigt uttal. Kanske borde kinesiska ersätta franska som andraspråk i grundskolan? Det krävs att man börjar tidigt med kinesiskainlärning, och helst som barn. Barn kan lära sig allting men som vuxen så är man seg och trög i sin språkinlärning. Det var allt för den här gången: Nästa inlägg kommer att handla om kinesisk mat.  再见

Nanjings stadsbyggnadskaraktärer

Nanjing är en stor stad och man kan vandra i många timmar i samma riktning genom många olika stadsbyggnadskaraktärer. Grovt räknat kan man dela in Nanjing i tre olika typer av karaktärer: Den internationella, den ruffiga, den traditionella och förort. Låt oss ta en titt på dessa fyra karaktärer:

1. Den internationella karaktären hittar man i hela centrumområdet, längs huvudgatorna från centrum samt i de södra delarna av staden där många institutioner och arenor finns. Denna karaktär kännetecknas främst av höga, stora byggnader samt breda gator som ofta är kantade av alléer och breda cykelbanor och trottoarer. Att den är internationell betyder att det finns en viss mängd av denna karaktär i alla större städer på jorden och att den nationella, regionala och lokala prägeln är ganska liten. Amerikanska kedjor som McDonalds, KFC, Baskin Robbins och Walmart är aldrig långt borta och gatorna domineras av biltrafik i flera körfält. Det må vara identitetslöst men utan den internationella karaktären hade man kanske upplevt Kina som för annorlunda. En Big Mac gör magen gott när ris och ätpinnar blivit för tråkigt.

Välstädat, högt och folkrikt. Detta skulle kunna vara Tokyo, Shanghai, Mumbai, London, Nanjing eller New York.

2. Den ruffiga karaktären hittar man både i de centrala delarna av staden (dock inte inom 1 km från stadens absoluta mittpunkt då detta upptas helt av den internationella karaktären) samt i halvcentrala delar och i förorterna. Man hittar den aldrig vid huvudgatorna men om man däremot går in i en gränd mellan två skyskrapor vid huvudgatan så kommer man direkt in i denna andra värld. Att det är ruffigt betyder att det är mindre väl underhållet och givetvis att det är här de mindre ekonomiskt bemedlade kineserna bor. Kännetecknena är många små butiker, ett rikt folkliv, lite biltrafik, smala gator, få parker och total avsaknas av engelska både i människors vokabulär och översättning av skyltar. Personligen gillar jag att vandra på dessa gator då det alltid väntar något spännande runt nästa gatuhörn. På gott och ont så ersätts denna karaktär gradvis av den internationella karaktären. Det finns en stor nationell prägel på denna karaktär medan den lokala prägeln är mindre. Det betyder att gator av denna karaktär ser ungefär likadan ut i Nanjing som i Shanghai eller Guangzhou, men ganska olika gator i andra länder.

Ruffigt betyder också ofta spännande och varierat.

3. Den traditionella karaktären är Kinas motsvarighet till Gamla stan i Stockholm eller Visby innerstad. Gamla byggnader är de mest attraktiva överallt på jorden medan det som byggts i moderna tider är något man bor och lever i om man saknar alternativ. Det är här man hittar det genuint kinesiska, dvs. det Kina som man som svensk kanske ser framför sig när man tänker på det gamla Kina. En skillnad mot Sverige är dock att kineserna själva inte bosätter sig i de gamla delarna i första hand (jämför med Gamla stad eller Visby innerstad som har högre bostadspriser än något annat område i resp. stad). Det är istället arbetarklassen som bor och lever här. Det finns gott om åar och broar, men ganska ont om allmänt tillgängliga parker. De parker som finns är stora men få, och framför allt annat så är de avgiftsbelagda vilket gör att invånarna i områdena inte själva har råd att besöka sina parker.

Det är småskaligt, det är bilfritt, det är rogivande                                                           Traditionella hus vid en å med mycket grönska

4. Förorten är nästan identisk med de svenska miljonprogramsområdena. Husen är byggda i betong i modern arkitektur som punkthus eller lamellhus. Våningsantalet är 8-16 och alla hus ser likadana ut. Ofta finns en tunnelbanestation eller järnvägsstation i närheten och resan in till centrum tar 20-60 min. Några riktiga villaområden finns egentligen inte i Nanjing. Det finns villor men dessa är i klar minoritet jämfört med punkthusen så därför får de senare representera förortskaraktären. Ingen som inte bor i dessa områden åker någonsin dit annat än för att hälsa på någon som bor där. Även förortskaraktären är internationell – internationellt urtråkig. Bilder är onödigt för ni vet redan hur denna karaktär ser ut.

Spridda första intryck

En irriterande förkylning och brist på internetuppkoppling har präglat första veckan. Jag anlände till Kina och Nanjing i tisdags, 29 mars, och anslöt till mina klasskamrater samma eftermiddag. Dagarna därefter har ägnats åt en del byråkrati, mycket sömn och att utforska staden. Här är mina första intryck av vad som verkligen slog mig när jag kom till Shanghai och Nanjing. Jag kommer att belysa vart och ett av ämnena mer i detalj i kommande blogginlägg.

* Språket: Väldigt få talar mer än några ord engelska. Dock är många officiella skyltar översatta till engelska vilket gör det hela lite enklare med betoning på lite. Att t.ex. hitta till polisstationen, tandläkaren eller biblioteket kan vara stört omöjligt om man inte kan läsa kinesiska tecken.

* Ljudnivån: Varje gång man går utomhus så möts man av en ljudnivå som skulle få svenska myndigheter att gå i taket av rädsla för alla möjliga skador på våra hörselorgan. Många kör mycket snabbt och ständigt med ena handen på signalhornet. Även inomhus i offentliga lokaler är ljudnivån hög då kineser har för vana att tala högt då de ständigt måste överrösta ett ideligt ljudsorl. När man kommer hem och stänger dörren efter sig så är det som om lugnet lägger sig över en.

* Man är annorlunda genom att inte vara kines. Faktum är att här finns så få utlänningar att man kan gå flera dagar på staden utan att stöta på en enda. Och då har man under samma tid stött på ca 50 000 kineser. Det gör också att utlänningar här fortfarande ses som något exotiskt och många tycker att det är spännande att stirra på en. Vissa modiga kan t.om. fråga om de får ta kort på mig eller också vill de bara prata lite. Dock gäller det enbart om man promenerar ensam. En grupp av utlänningar vågar ingen sig på..

* Det omväxlande vädret: I tisdags var det hyfsat varmt här, ca 15 grader, och onsdag-lördag som svenska sommardagar, ca 23 grader. Idag, söndag, är det snarare som en blåsig, ruggig, svensk höstdag med 10 grader. Till detta kommer att temperaturen sjunker ganska snabbt på kvällarna. Det gäller att vara snabbt med byte av kläder och med inställningen av luftkonditionering och luftuppvärmare på rummet.

* Allt är så MYCKET. Antalet människor, höjden på byggnaderna, bilarna, utbudet. Kina är verkligen ett annorlunda land och det här får jag anledning att återkomma till många gånger i framtiden.

 

PS. Det fungerar inte att ladda upp bilder och videofilmer från den uppkopplingen jag sitter på nu men vid nästa inlägg så fungerar det förhoppningsvis. En bild säger mer än tusen ord som bekant.

Nästa inlägg kommer att handla om: ”Shanghais flygsplats till Nanjing (450 km) på 2 timmar”

Bloggstart

Hej, Peter här. Välkommen till min nystartade blogg! Den 28 mars flyger jag till Shanghai och därifrån vidare med tåg till Nanjing. Äventyret kan då börja. Vilket äventyr? För er som inte känner mig så läs gärna på ”om mig” i menyn överst på den här sidan. Ni andra kan passa på att kolla in någon av de andra rubrikerna för lite bakgrundsinformation om min klass och om Nanjing.

Det här är mitt första inlägg i bloggen och det enda som jag kommer att posta innan jag kommer till Kina. Bli därför inte otåliga om det dröjer lite till nästa inlägg, för det kommer.  Nu ska jag beskriva vad den här bloggen inte kommer att vara: Jag kommer främst att lägga fokus på Kina, kineser och Nanjing snarare än mig själv. Ni kommer därför slippa läsa om saker som ”var ute och sprang en stund förut gud va trött jag är nu”, ”ska nog ner på stan och kolla lite snart om de har fått in några nya skor” eller ”sitter och dricker te med Anna nu fan vad äckligt te de har i kina”. Och ni kommer definitivt slippa läsa om och titta på ”dagens outfit”. För allt detta så hänvisar jag till några av de andra 18,4 miljoner bloggar som finns på temat. Litegrann kommer jag dock skriva om vad jag själv gör och har gjort men iaktagelser av vad andra gör och beskrivningar av förhållanden i Kina och om kineser kommer i första hand.

Har du någonsin undrat varför nästan alla kineser bär glasögon, varför, om och hur kinesiska ungdomar pluggar 18 timmar om dygnet, om det är sant att kineser har svårt att förstå varandra när de viskar, utbudet av västerländsk mat i Kina, hur skönhetsidealen ser ut bland kinesiska tjejer, om ettbarnspolitiken i praktiken, hur kineserna kan skriva 20 000 tecken på tangentbordet eller hur det är att cykla på gatorna i Nanjing? Grattis, för allt detta och mycket mycket mer kommer du att få reda på här om du lovar att följa den här bloggen. Lovar du?

Några korta ord om det praktiska får avsluta detta första inlägg. Jag ska alltså läsa andra tredjedelen av min utbildning i Urban Design på Nanjing Forestry University i Nanjing mellan 5 april och 21 december, med sommarlov mellan 4 juli och 31 augusti. Mitt hem för de närmaste månaderna blir i en lägenhet för internationella studenter på campusområdet tillsammans med tre andra killar: En svensk, en indier och en kines. Varför bara de närmaste månaderna och inte ända till 21 december? Jo det är som så att det finns en del nackdelar med att bo just på campusområdet. Eftersom universitet är en statlig inrättning så har också staten full kontroll över alla händelser där och även om de flesta regler lär vara som på vilket svenskt universitet som helst så finns det två stora skillnader: 1. Många internetsidor är censurerade och till dessa hör Google, Youtube och Facebook m.fl m.fl. Den sistnämnda är en katastrof för somliga, dock inte mig. 2. Kinesiska studenter har utegångsförbud från campusområdet efter kl. 23:00. Därför är planen att bo på campus fram till sommaren och sedan flytta till annan lägenhet utanför campus efter sommarlovet.

Just ja, jag kommer inte att bli någon ny Kissie eller Blondinbella i fråga om antal skrivna inlägg per dag. Förvänta er 3-4 inlägg i veckan, max. Man har väl annat att göra än att sitta framför datorn i Kina Ha det så bra i väntan på nästa blogginlägg du kära läsare!

/Peter